De här bilderna med porträtt och festklädda människor pågår under "sing-sing" eller någon annan festival. Sing-sing beskriver Greenwood; En sing-sing ser ut som någonting mitt emellan en fransk "can-can" vid sekelskiftet och böljande sjögång. De dansande, ibland flera hundra personer, står i en lång rad och utför knäböjningar och sträckningar i takt med sång och musik så det så kallade "rumpgräset" (ass-grass på pidgin), en kvast gröna blad fastsatt på ryggslutet med ett brett bälte, vippar opp och visar ändan. Detta, har man sagt mig, imiterar cassowayfågelns struttande. Framifrån ser det ut som en helt annan balett. De ankellånga förklädena i flerdubbla lager av barkfiber svallar i takt med knäböjningarna liksom vågor som slår mot en strand., huvudbonad av fjädrar