Tibetansk målning, s. k. Thangka-målning.Tibetanska thangka-målningar användes ursprungligen som hjälpmedel vid buddhistiska rituella meditationer men de kan också bäras i religiösa processioner eller hänga i tempel och enskilda bönerum. De skapas i enlighet med av traditionen fastställda regler och uppvisar en stor symbolisk och ikonografisk rikedom. Som underlag används i regel bomullsväv, i äldre tider också siden, lin och skinn. Detta bottenmaterial bestryks med gelatinlim och sedan med en massa bestående av limvatten och krita eller vit lera. Torkad grund poleras med glatta stenar. Själva målningen utförs i tempera med lim, oftast gelatin, som bindemedel.Guldpulver rivs med linolja. Som färgstoff används mineralpigment och metallpulver. Målningen utförs i flera skikt med täckande eller transparenta färger. En färdig målning monteras på ett tygunderlag och inramas med en brokadbård. Vatten, rök och omild behandling ligger bakom de oftast förekommande skador på thangka målningar. Thangka-målningar utförs ofta av lekmän men de har inget religiöst värde innan de helgats av en lama under en särskild ceremoni som gör den avbildade gestalten närvarande i målningen.Den kvinnliga gestalten som avbildas - eller är inneboende - i denna thangka kallas i sanskrittexter Ushnishasitatapatra (sanskr.) eller Gtsug-tor gdugs-dkar (tib.). Namnet låter förstå att hon är en personifiering av två av buddhans kännetecken som samtidigt är hennes egna, mest iögonfallande, attribut. Med buddhans "vishetsupphöjning", vilken tornar sig på hennes hjässa som en struktur i regnbågens alla färger, sprider hon buddhans lära till alla levande varelser och i en av sina tusen händer håller hon ett vitt parasoll, ursprungligen ett tecken på att den lag, som buddhans lära klarlägger, styr hela universum. Det vita parasollet är en av buddhismens åtta "lyckliga tecken".(Enl. uppgift från TK Biswas).